För de som inte ser vad det är på bilden så förklarar jag gärna. Det är ett plektrum, och inte vilket som helst. Det är David Samuelsons plektrum. Om det inte är det så hoppas jag att han rättar mig i nästa inlägg. Men nu undrar alla som inte var med när jag hittade det varför det är så häftigt.
Jo, det är så här: Senast David var i Vännäs var i sommras, säkert i augusti. Och att jag nu hittar hans plektrum borde betyda att det funnit i Vännäs sen i augusti, väl bevarat vid disken på café Källa(r)n.
Jag gjorde lite research och kom fram till att historian kan vara lite konstig. Så här kan det ha gått till:
Max: Nu tar jag ditt plektrum David.
David: Nej, Max. Det är inte okej.
Max: Det är helt okej David! (Max tar Davids plektrum)
Efter det så hade Max troligtvis plektrumet i börsen ett tag. tills han dök upp på Caféet. Han gick enligt vittnen omkring och flashade med plektrumet:
Max: Ett plektrum, från Lund!
Anonym: Nej Max, det är Davids plektrum.
Max: Två liter!
Sen tappade Max plektrumet. Och igår hittade jag plektrumet.
/ Ludvig
1 kommentar:
Det stämmer mycket riktigt, det där är mitt plektrum! Helt sjukt!
Men, jag var i Vännäs i juli. Och kommer du inte ihåg? När vi hade konsert, tror det var fredagen innan Vännäsdagarnakonserten, kastade jag ut mitt plektrum i "publiken" (Land Ströms, du Ludvig, Amanda, Simon, David Norrman, Mattias) och du var som ett djur på det. Men hittade du det då? Din story kanske är sann dock. Jag tror mer på det. Extremt häftigt!
Skicka en kommentar